Har just läst en blogg som en familj som vi är nära vänner skriver. De är i det stora landet i väst för att få experthjälp för sin son som lider av allvarlig epelepsi... I dag söves han och de ska gör första ingreppet. De är som vilka föräldra som helst skulle vara väldigt oroliga för hur det ska gå. Jag kan inte mycket annat än säga att jag håller tummarna för dem, å säga att vi tänker på dem dagligen. Ska t.o.m. göra något som jag inte gjort på länge, så länge att jag inte ens mins när. Jag ska faktiskt be för dem. Kanske lite naivt och fånigt, men samtidigt så känns det som om jag måste göra det jag kan. Lycka till nu "H" vi håller alla tummarna för dig och önskar dig all lyck som finns...
Ni som läser detta tycker jag ska om inte be för åtminstonne sända "H" och hela hans familj en tanke...
God natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar