Ja saker fortsätter att röra på sig. Nu är det iaf klart min fru eller ska jag säga blivade x-fru har köpt bostadsrätt och ska lämna mig. Känns jäkligt tungt just nu, hade varit enklare om jag inte älskat henne så förbaskat mycket. But it takes two to tango, som det heter. Nu väntar vi bara på att det sista registringsbeviset ska komma så är hon ägare till både "vår" ford och "vår" golf... Så jag får väl gå till jobbet i fortsättningen ;). Kontanteran som jag lovat att lösa ut henne med är överförda i dag. Känns jätte kul att ta banklån och sedan ge bort pengarn, men vad göra.
Har berättat för barnen, I 6år vart lite ledsen men sedan mest uppjagad över att få ett rum till och att se mammas nya hus. L 2,5år sympati grinade lite, men han är för liten för att riktigt greppa läget. W 4,5år vart jätte ledsen, grinade i min famn inågot som kändes som en evighet. Försökte trösta henne och bad henne berätta vad hon tänkte på... Efter en lång stund tittar hon upp på mig med förkrossad blick och viskar: Pappa, jag vill bo med mamma...jämt... Aldrig har det skurit så i mitt hjärta. Berömde henne för att hon sag det och att det inte gjorde något att hon kännde så.. Pappa älskar dig endå... Men vad ska jag säga... grät själv en reäl skvätt. I går kom vi fram till att hon skulle bo hos mamma var annan vecka och sova över hos pappa varannan...
Men ju närmar vi kommer T´s flytt desto mer illa mår jag. Vill ju inte bli av med henne även om jag vet att den logiska delen av mig sägar att det är det bästa i nuläge. Men vad ska jag säga... är och kommer toligen förbli en känslomänniska. Hoppas bara att det går över snart, vet inte vad jag ska ta mig till annars.
På torsdag ska jag ut på roligheter, hoppas på att T kan skjutsa mig till Västerås då...
NÄ nu ska jag ta och gå in med L som har somnat här i mitt knä... mmmmyyyysigt värre... Kram på er...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar