Hemresa...

Alla var lite små sega när vi vaknade dagen efter den stora legolandsdagen. Men upp kom vi och började packa så mycket vi kunde innan det var frukost dags.
Idag var uppståndelsen inte lika stor över frukostutbudet, dock konstaterade ungarn att det fanns så mycket som de vill ha, hade missat i går och inte skulle orka trots att det ville.
Efter frullen checkad vi ut, lite vemodigt satte vi oss i bilen för att styra kosan hemåt. Vi visst att vi skulle ha rätt bra med tid så även om det skulle bli trafikkaos, snöstorm och översvämming så skulle vi hinna med båten. Så vi ställde GPS:n på att undvika allt vad motorvägar, stora vägar å sådan att göra. Det vart små skogsvägar, timmervägar och gud vet vad för bakvägar vi tog oss fram på. Men en sak är säker, det var jäkligt mysigt. Nu har vi verkligen sätt Danmark, så mycket gamla mysiga hus och gårdar med halmtak å massa annat, ja det har jag nog aldrig sett.
På en rastplasts lite länger norr över var det dags att stanna för att sträcka på och bli av med lite spring i benen. Då såg jag på andra sidan ett vatten något som såg ut som tre stora glaskupoler. Vad var klocka, jodå det är lååååångt kvar tills färgan ska gå, det här måste utforskas.

Å vilken succé, en regnskog. Afrika, Asien och Sydamerika. Alla

samlade under varsin kupol. Visst det var varmt och fuktigt så

in i bomben, men så toppen bra ordnat. Vi klättrade upp för små

bergsstigar, hoppad över vattendrag, å gick genom undergjordiska grottor.

Det fanns allt tror jag nästa, fiskar, fåglar, krokodiler,

vildhundar, flygandehundar/fladdermöss, ormar...

...å för att inte glömma apor som inte alls brydde sig i att
det fanns en massa människor som kom upp när och kikade
på dem.

Efter en liten rundtur i Fredrikshamn och sen en drygt tre
timmar lång båtresa med middag, prickkastningstväling, lite
shoping och en massa ritande, klippande och klistrande i båtens
lekhör var det dags att ställa sig och vänta på att bli insläppta
på bildeck. Under tiden så showades det friskt för alla
passagerarna som hade mer än lovligt roligt åt de tre väldigt
trötta ungarn som gjorde allt för att hålla sig vakna.

Till sist så satt vi alla i bilen igen och styrde kosan hemmåt. Det vart en lååång biltripp, hemma var vi strax efter kl 04:00. Jag som inte brukar lida varken av att köra långt eller att jag blir trött av det började när vi komma till Västerås känna att mina ben var stela och tycket det räkte nu. I Enköping så börja även resten av kroppen säga ifrån och ville sova, men med lite läsk och godis så piggade man på sig. En timma efter hemkomsten låg alla barn nerbäddade i sängarna och även pappa och farmor kunde få gå och knyta sig.