...fasen att det ska vara så jobbigt varje torsdag. De flesta av er har säkert haft lite söndagsångest inför den kommande arbestveckan, vart tog helgen vägen och så vidare. Ja ungefär så känner jag med. När man byter på en fredag så blir det ju att man börjar med en helg, vilket är trevligt i och för sig. Men när man jobbar heltid så blir tiden med barnen resten av veckan ganska liten. Visst har man trevligt och försöker göra något litet roligt med dem varje dag. Men då tiden är så kort så när torsdagskvällen kommit och ungarna ligger i sina sänger, ja då kommer det. En lite knut i magen och tanken, Var fasen tog min vecka med ugnarn vägen?
Ville ju göra så mycket med dem, få mysa och hitta på saker. Å efter som det var så länge sen det var helg så har man på något sätt förträngt det roliga man gjort då. Känslan av att det är flera år tills de är tillbaka sätter sig in.
I dag så fick vi en ny familjemedlem här i Casa del Pilotto´s, ja egentligen inte så ny. Totte, katten, kom tillbaka hit efter att vi kört honom ett oräkeneligt antal gånger tillbaka till barnens mamma. Så vi kom överens om att vi skulle ha delad vårdnad om honom...
Så i morgon så är det jag som måste stanna på vägen hem och köpa en kattlåda å lite mer kattmat, tack föresten Tessan för att du kom över med lite så jag har så länge.
Nu "sitter" vi här i soffan båda två och slappar, har verkar funnit sig till rätta. Men misstänker att han kommer att vandra emellan oss... Jaja det visar sig.
Nu ska jag unna mig att bara ta det lungt någon timma... inge städa, inge tvätt... nej en koppa te får det bli...
Kanske ska hämta lite ved när ungarna somnat å gör det lite mysigt för mig själv... HAha å sen vakanar jag frysandes med ryggskott på golvet i morgonbitti Hahaha..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skriver så tryggt och fint om dig och dina barn och jag vågar tro att de känner hur mycket väl du vill dom små!
Jag tror de mår väldigt bra av att vara hos dig överhuvudtaget, och jag vågar mig på att skriva det igen ;-)
Jag hoppas för din och dina barns skull att du finner en fin och generös kvinna att leva med.
Tack, ja det är ju liksom en föräldrers främsta uppgift att se till.
För mina barn så tror jag det kvittar om jag träffar någon eller inte. För egen del, tja vi får väl se när den tiden kommer.
Skicka en kommentar