Ja ha, då har man lyckats klanta till det ordentligt då... Va på plast ute hos min kund 06:15 för att hinna få i väg lite mail innan jag vart tvungen att skynda över till hemkontoret för ett peronalmöte. 07:15 lämnar jag kunden för att knata ca 1km upp mot Västerås centrum. Gatan jag går på är rätt mörk och de håller på att bygga en massa, i telefonen har jag ekonomichefen som jag håller på att slänga lite käft med. Plötsligt känner jag hur något dras åt runt mina båda anklar, jag tappar balansen, ramlar framlänges. Pang så slår högra knän rakt på trotoarkanten, hinner inte ens reagera innan smäll numer två kommer. Höger armbåge ner i gatsten, sen vrider jag mig lite snett och dänger bakskallen i trotoaren... Glasögon, mobiler, nycklar allt flyger. Det visare sig att en lång ståltråd låg mer eller minder som en snara på trotoaren. Har lyckats med konststycker att köra in båda fötterna i den. Springer fram två damer och en yngre kille, de ser chockade ut. Frågar hur det gick och om jag behöver hjälp. Förutom att det känndes jäkligt pinsamt så tyckte jag inte att jag hade nämnvärt ont.. lite öm kanske. Jag fortsätter till kontoret, haltar lite. Efter en timma i möte ska jag resa mig upp... Det är knappt att det går, men tänker jaja har ju suttit stilla och stelant till det blir bättre om jag försöker röra på mig... Å visst blir det lite bättre men inte i närhetn så bra som jag hade hoppats... Linkar tillbaka till kunden... tar hissen till tredie våningen för första gången (faktiskt riktigt lyxigt inredda hissar). Hur som helst, jobbar på så gott det går, men känner att det värker mer nu... Svårt att hitta något bra läge...
Efter 14 fikat ringer jag 1177, sjukvårdsupplysningen. Efter lite konfereraden och att ha kontaktat akuten så tycker de trots allt att jag ska komma in. Resultat: Spricka i knäskålern, mjukdelsskado och en svullnad inne i knäleden... Så nu hoppar man omkring på kryckor... Har grymt ont trots förhöjd dos av både alvedon och ipren intagna samtidigt... (ja på doktorns order). Troligen upp till 4dygn innan det kommer bli bättre... jippi... Jag måste ha en förbannelse vilandes över mig... eller så är det helt enkelt så att Gud har jäkligt sjuk humor.
Men det är som de lärda säger, smärta är bara en högreform av njutning... Antar att jag ska luta mig tillbaka och va glad för att jag är så välsignad som får njuta så ända in i bängen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar